Klassisk osteopati
Termen ”klassisk” skapades för att ge uttryck åt den holistiska synen på osteopati. Klassisk osteopati skiljer sig från de flesta osteopatmottagningars tillämpning av osteopati idag.
Listan är lång och nedan kommer några få exempel på hur klassisk osteopati skiljer sig i teknik, tillämpning, begreppsmässigt och filosofiskt. Som klassisk osteopat följer man traditionen från de första osteopaterna med bakgrunden av ett århundrade av forskning och klinisk praksis.
Teknik.
Tekniskt skiljer sig klassisk osteopati från annan manuell terapi genom att vi alltid använder lång hävstångsteknik. Detta innebär att vi använder kroppens armar och ben för att nå in till och nå fram med den läkande effekten på bålen, ryggen och ryggmärgen. Lång hävstångsteknik används i kroppsbehandlingen Total body adjustment. Det är en mjuk, levande och sensibel teknik, som är unik eftersom den omhändetar kroppens center genom kroppens periferi. Lång hävstångsteknik tillämpar på ett skonsamt och kroppsenhetligt sätt det osteopatiska lesionsbegreppet. Tekniken följer samma väg som lesionen, nämligen från kroppsperiferin till dess center – ryggen och ryggmärgen. Tekniken är mild, rytmisk och har en upprepande karaktär och den har ett inhiberande inflytande på det störande inåtgående sinnesintrycket.
Tillämpning.
I klassisk osteopati börjar man aldrig behandlingen direkt eller lokalt på kotlesionen eller ursprungsproblemet. Det förberedande arbetet startar vid den mest avlägsna punkten i kroppen, där lesionens kompensationer är svagast. Som klassisk osteopat har man ingen förberedd teknik eller specifikt recept för den ena eller andra åkomman. Man ser alltid på den enskilda patientens samlade tillstånd och utifrån det skapas en diagnos och behandling. Det är patienten i sig som är sjuk, inte ett lokalt kroppsområde.
Begreppsligt.
Begrepp som används är t.ex. diagnos, lesion, justering. Diagnosen avser rörelse mer än placering av skelettdelarna. Lesionsbegreppet avser hela kroppen och inte bara enskilda kotdysfunktioner, som egentligen är effekter av den totala kroppsstörningen. Därför har den klassiska osteopaten för avsikt att justera helheten och därigenom integrera de drabbade delarna. Justering har en mycket mer vittomfattande och universiell betydelse än att bara behandla lokala kroppsområden eller manipulera ryggkotorna. Justeringen görs genom att osteopaten koordinerar nervsystemet och mjukdelerna, korrelerar samtliga kroppsdelar och korrigerar lederna. På detta viset uppnår kroppen samverkan. Tekniken, som kallas Total body adjustment används alltid, eftersom behandlingen integrerar hela kroppen och eftersom man jobbar efter grundprincipen: ”Man kan inte justera det onormala till det normala” (John Martin Littlejohn).
Filosofiskt.
Den klassiska osteopaten anser att sjukdommar enbart är utryck för störd kroppsfunktion och därför säger vi att det inte finns sjukdomar utan bara blockeringar och hinder för de naturliga hälsobringande processerna. Det finns inget terapeutiskt system som kan bota, utan man kan enbart stimulera kroppen till självläkning, självupprätthållande och självreglering. Kroppen läker sig själv.