Den primära livsmaskinen - rörelseorganen
Genom historien har skolmedicinen koncentrerat sig på kroppens inre organ och dess störningar och sjukdomar. I frånvaron av mycket tydliga s.k. ortopediska problem i rörelseorganen har skolmedicinen enbart betraktat rörelseorganen som ett fordon för att bära runt organen.(Korr 1979)
Den amerikanska neurofysiologen Irvin M. Korr fastställer i motsättning till skolmedicinen att människans aktivitet och beteende inte är en sammansättning av de inre organens funktion - peristaltik, sekretion, matsmältning, kroppsvätskornas flöde och njurens filtration. Han menar att människans aktivitet är en konstant föränderlig aktivitet med rörelseorganens skelettmuskler.
Vi utagerar vår personlighet med nervsystemet och rörelseorganen. Speciella drag som intellekt, känsla, förmågan att samla och förmedla kunskap, resonnemangsförmåga, kreativitet, medkänsla, vår begreppsvärld, nyfikenhet på sig själv, livet och universum resulterar i aktivitet i rörelseorganen. Vi är även igenkännbara på speciella drag, till exempel sättet vi står och går.På samma sätt är det genom skelettmusklerna som vi uttrycker olika hållningar, fruktan, hopp, strävan, tro och även tillstånd vi har och hade som barn. Om utbildning är en förändring av beteende då uttrycker utbildning sig genom ändrad muskulär aktivitet. Det är alltså genom det muskulära- och nervsystemet (det neuromuskulära systemet) som vi agerar i vardagen.(Korr 1979)
Vad är då de inre organens funktion?
De inre organen betjänar den primära livsmaskinen (rörelseorganen) för att skapa de bästa omständigheterna för musklernas aktivitet. Organen levererar råprodukter, bränsle och byggnadsmaterial, efter musklernas behov (inklusive syre). De inre organen forslar bort restprodukterna från ämnesomsättningen och omhändertar värmen som produceras. De kontrollerar sammansättningen av den miljö där cellerna lever och skyddar mot främmande ämnen och inkränktande organismer. Dessa uppgifter som de inre organen har gentimot rörelseorganen har dom också för varandra för att upprätthålla balansen i kroppens inre miljö.(Korr 1979)
Sjukdom uppstår eller är - med bakgrund av detta tänkandet - i själva verket en avvikelse i de krav och behov som ”den primära livsmaskinen” har och det logistiska innehav som finns tillgängligt för att bemöta behoven. Dessutom finns orsaken till sjukdom i nervsystemets bristfälliga förmåga att reglera innehavet på rätt sätt.(Korr 1979)
Sjukdom är således en avvikelse i kroppens förmåga att koordinera rörelseorganens behov med de livnärande funktionerna och därför finns det en mer balanserad och holistisk förklaring till uppkomsten av s.k. sjukdomar än bara att härleda sjukdomar till de inre organen, där det ofta bara är effekten och slutskedet av sjukdomen man ser.(Korr 1979)
Nedan kommer exemplen på olika orsaker till uppkomsten av s.k. sjukdomar:
- Den muskuloskeletala: Överdriven, olämplig eller otillräckliga muskuloskeletala behov, lesion i rörelseorganen, hållningsproblematik och problem med gång och förflyttning.(Korr 1979)
- Beteende: Olämplig neurotisk beteende och därav missbruk av det muskuloskeletala systemet.(Korr 1979)
- Kommunikation: Försämrad kommunikation mellan de inre organen och rörelseorganens komponenter p.g.a. störningar, otillräcklig nerv- och cirkulatorisk funktion.(Korr 1979)
- Inre organ: Defekt eller dysfunktion eller annan nersatt funktion.(Korr 1979)
- Multiple: Någon av ovan nämnda punkter kan vara den ursprungliga eller dominerande faktorn i avvikelse mellan de inre organen och rörelseorganen. Avvikelsen kommer dock snart involvera en eller flera av de andra faktorerna, vilket i sin tur kommer att medföra en självupprätthållande ond cirkel.(Korr 1979)
Korr, I. M (1979). The collected papers of Irvin M. Korr. The spinal cord as organizer of disease processes: The peripheral autonomic nervous system. Indianapolis, IN: American Academy of osteopathy.